För att vara en tio år gammal busunge är NINJAGO® en riktig stjärna. 160 avsnitt (och det kommer fler), över 250 olika LEGO® set och en populär Hollywood-film. Men det fräcka temat har också haft en inverkan närmare hemmet.

Ja, en konceptutvecklare/producent här på LEGO huvudkontoret i Danmark avslöjade för oss att ”vi strävar alltid efter att göra NINJAGO till nästa stora hemodlade LEGO projekt.”

Och det råkar faktiskt vara så (hur stor är chansen?!) att denna konceptutvecklare är Tommy Andreasen – NINJAGO tv-seriens medskapare. Under de senaste tio åren har han gått från oväntad framgångssaga till fanbärare för alla LEGO teman han för tillfället utvecklar.

Men när serien närmar sitt tionde år är Tommy mer upptagen med seriens externa effekt.

”Många fans skapar konst, fanfiction och NINJAGO 10-årsjubileumsprojekt. Det är verkligen inspirerande att se hur de tolkar det själva”.

Tommy berättar att han har fått en stor NINJAGO fanfictionroman på över 500 sidor från en tysk mamma och son, och att en grupp fans till och med håller på att skapa en omfattande NINJAGO dokumentär.

Att NINJAGO fansens community har vuxit så mycket (och vi antar att du, kära läsare, är en av dem) har utan tvekan varit ett av de mest givande resultaten från de senaste 10 åren, och Tommy har skapat sig något av ett rykte efter att ha engagerat sig i fansens många frågor och teorier.

”Det började för fyra år sedan när jag var på väg hem från Comicon”, minns Tommy. ”Några tonåringar började ställa frågor om serien. Vi gjorde en serie för barn, men det var då jag insåg att NINJAGO hade funnits så länge att några av de där barnen hade hunnit växa upp ... och de älskar det fortfarande. Jag tyckte att det var intressant, så jag startade en profil på Twitter som ett experiment för att se om det fanns något intresse för engagemang. Jag har hållit på med det sedan dess.”

Tommy är nog den perfekta skaparen av en serie med så hängivna fans av två huvudsakliga skäl.

Det första är enkelt.

”Jag älskar att prata om det”, medger Tommy. ”Och det är alltid minst 10 % av mina hjärna som jobbar med NINJAGO.” Skämtsamt undrar han högt om han har tillbringat fler timmar med ninjorna än med sina egna barn sedan seriens lansering 2009!

Tommy är involverad i princip varje aspekt av NINJAGO serien. Han beskriver sig själv som ”kuriren mellan handlingsteamet [för tv] och designteamet [för produkter]”, och uppmuntrar till maximal synergi mellan de två avdelningarna genom att arbeta in idéerna som föds i skrivrummet i lekseten, och vice versa. ”Jag tror att det är därför jag fortfarande är fast”, säger Tommy om sin nivå av engagemang med alla som är inblandade i serien. ”NINJAGO har en tätt vävd handling och logik, och de långvariga fansen har örnögon och skulle bli upprörda om vi skulle motsäga något. Dessutom kan jag inte komma på någon annan serie som kan skryta med 10 år av oavbruten kontinuitet, en konsekvent stil och samma röstskådespelare. Det är en av de stora glädjeämnena med att producera serien år efter år!”

Den andra anledningen till varför Tommy är den perfekta figuren för alla superfans ... är att han är ... något av att superfan själv.

Faktum är att våra planerade frågor om Tommys kulturella inspirationskällor ganska hastigt skrevs ner efter att ha kollat in hans mäktigt imponerande hemmakontor. Minnessaker från vad som verkar vara alla filmer från 1980-talet pryder varje kvadratmeter av rummet. Ghostbusters™, E.T., Batman, Superman™ ... allt du kan tänka dig. Men det råder inga tvivel om det dominerande inflytandet här, när du vänder dig om och ser skrivbordet med en kopia av Death Star™ bredvid två figurer av en Stormtrooper™ och Darth Vader™ i naturlig storlek.

Det här är en man som var förberedd på Den stora videokonferensmigrationen under 2020.

Men när han först såg Star Wars™ den 21 april 1984 (duh – klart han minns den dagen) var det inte lika lätt att dyka ner i en franchise som det är idag. ”När jag var barn hade jag en Star Wars-t-shirt och några actionfigurer som jag verkligen älskade ... men det var allt.”

Men Tommy ser inte det som något negativt. ”Du var verkligen tvungen att hitta på dina egna berättelser”, förklarar han. ”Det är det vi fortfarande gör med NINJAGO. Dels berättelsen vi berättar för dig, och berättelsen som du kan hitta på och skapa med seten.”

Att vara ett superfan gör att Tommy är skicklig på att prata med superfans. Han förstår de negativa konsekvenserna av att tillgodose fansen i fråga om handling och är ”väldigt försiktig med att bara plocka upp idéer” han kan se på Twitter. Dessutom har han ”varit känd för att ge en del ledtrådar”, som Tommy uttrycker det, även om han självklart undviker spoilers.

”Det är kul att ge en liten ledtråd som ingen annan kan tyda förrän 7 månader senare.”

Men vad tycker Tommy om det ständiga engagemanget

”Det är vad alla underhållningsleverantörer vill ha, människor som engagerar sig. Det håller saker vid liv även under lågsäsong. Du får en känsla av passionen bakom allt. Du vet att det betyder mycket för människorna som svarar på det. Du känner att du har en skyldighet att göra något bra. Att ta saker på allvar.”

Som vi sa. Den perfekta skaparen.

Poängen med att ta saker på allvar knyter an till NINJAGO seriens bestående dragningskraft bortom dess tänkta åldersintervall. Det är ofta ett misstag att ”fördumma” innehållet i barnfokuserade serier, men Tommy inspireras av exempel från några av sina favoritfilmer från barndomen, inklusive E.T. (som ringer hem från många delar av Tommys kontor.)

”Det är en barnfilm, men den tar sin publik på största allvar. Den handlar om ensamhet, skilsmässa, död – det är en känslomässig bergochdalbana, men du mår bra i slutet eftersom du har gått igenom hela spektrumet. Barn kan verkligen acceptera sånt om du gör det med omsorg. Det är den filosofin vi har med NINJAGO.”

”Som barn absorberar du så många intryck, och det blir din grund för resten av livet”, förklarar Tommy. ”Vi har med många moraliska lärdomar och livslektioner i NINJAGO. De kan vara gömda under ett tjockt lager av action och underhållning, men de finns där, och de är aldrig predikande så att barnen kan ta det till sig. Och det jag har lärt mig under de senaste åren: NINJAGO har samma betydelse för en del barn och tonåringar som Star Wars™ hade för mig ... och det gör mig förbluffad och ödmjuk.”

Dessutom känner Tommy till farorna med att underskatta sin publik från sitt första engagemang med NINJAGO när han anslöt från LEGO företagets kommersiella gren. ”De där barnen kan vara brutala”, minns Tommy från tidiga publiktester och efterforskning. ”Vi satt bakom en enkelriktad spegel och tittade på när barnen interagerade med prototyperna av NINJAGO seten eller tittade på konceptskisser och frågade ’vilken idiot som hade färglagt den här?’ Jag antar att det var jag ... ”

Under seriens tidiga utveckling kom Dan och Kevin Hageman med i bilden, de ursprungliga hjärnorna bakom LEGO FILMEN™. ”De var manusförfattare, så de tog det också väldigt seriöst. De visste att de inte ’bara’ skrev en tv-serie för barn,” förklarar Tommy. ”Innan de anslöt sig till teamet hade vi finslipat det mesta av konceptet, men karaktärernas motiv var inte helt utvecklade.”

Det var Hagemans som till exempel bestämde sig för att introducera Nya, och att ge Kai huvudrollen (trots att det är en serie om många karaktärer).

När dessa samtal utvecklades blev det en viktig vändpunkt för seriens förändring från att vara något exklusivt för barn (med cool grafik och grymma leksaker), till något lite djupare.

”När jag gick med i LEGO teamet hade de testat ninjor som tema i flera år”, minns Tommy. ”Men problemet var att barnen bara gillade ninjakaraktären med en svart dräkt och svärd. Men de behövde inget annat eftersom ... tja, de var ninjor!”

”Så vi började utforska en fantasivinkel, eftersom vi annars inte hade någon produkt.” Och med denna fantasitwist hittade Tommy barnen som mer än gärna hoppade ombord på det konceptuella tåget.

”Efter första året började många av idéerna som hade förkastats av barnen att fungera”, förklarar han. ”Till exempel var en ninja på en motorcykel ett absolut nej till en början, för det var inte vad en ninja skulle göra. Men när vi var klara med det första året med skeletten, drakarna och fantasin, och fastställt att det inte var någon typisk ninjaserie, var det helt logiskt att ninjorna hade motorcyklar. Skeletten hade ju trots allt ett fordon i sista säsongen.”

”De godkände verkligen alla fantasielement efter det.”

Detta uppmuntrade också skapandet av seriens handling, som Tommy identifierar som ”vad de äldre barnen uppskattar.” Så, medan grafiken och humorn kanske är seriens mest tilltalande aspekt för de yngre tittarna, är det de gyllene vapnen, de olika motståndarna, motiven, profetiorna och lagarna som håller intresset uppe i det långa loppet.

Hur går det där gamla talesättet? Kom hit för de coola eldtornadorna, stanna för ninjahandlingen.

Seriens engagemang med alla fans, unga som gamla, sträcker sig långt bortom tweets.

Till exempel avslöjar Tommy att det finns graffiti som har skapats av fans inför kommande säsong. ”Jag frågade om det var okej att använda det, för jag tänkte att det verkligen skulle genljuda med den mer vuxna publiken – att minnas något som hände på Twitter för 16 månader sedan och se det här i serien.”

”Vi är försiktiga med att ta in idéer”, betonar Tommy, ”men vi gillar att göra saker som gör människor glada.”

Och det blir inte mer uppenbart än när en av röstskådespelarna i serien fick ett brev från en 16-årig tysk flicka som var obotligt sjuk. ”Vi bestämde oss för att arbeta in henne som karaktär i serien. Vi har gjort sådana grejer flera gånger, som att skicka osläppta avsnitt till barn på amerikanska sjukhus så att de får möjlighet att se dem. Det är inget vi direkt gör reklam för.”

Vem är det som hackar lök?

När vi når slutet av våra diskussioner om seriens 10-årsjubileum frågar vi Tommy om han kan tänka sig ett 20-årsjubileum.

”Om vi gör allt rätt”, avslutar han. ”Det handlar om att kunna återuppfinna och tänka nytt. Vi sitter i en märklig sits där vi skapar en tv-serie för 7–9-åringar samtidigt som vi försöker behaga 19-åringar som växte upp med serien eftersom ... tja, vi hjälpte till att uppfostra dem! Och de älskar NINJAGO så mycket, så vi känner en skyldighet att inte göra dem besvikna. Men om vi fastnar för mycket i det gamla blir vi otillgängliga för nykomlingar, som vi verkligen förlitar oss på, som vi vill ska förstå serien och låta den bli en del av deras grund också. Det är en balansgång.”

Tommy föreslår att serien måste återuppfinna sig själv (i viss mån) vart tredje år eller så, för att nå 20-årsjubileet. ”NINJAGO är en lekplats. Kreativitet och förändring är djupt inbäddat i seriens DNA, så vi omfamnar och hyllar det. Men det är klart, om en av de återuppfinningarna misslyckas totalt är det svårt att se hur vi ska komma tillbaka från det.”

Om det verkar alltför pessimistiskt, kära läsare, ska du veta att det faktiskt är en ganska optimistisk syn när det kommer från en dansk.

Men Tommy fortsätter, ”LEGO Koncernen är alltid väldigt reaktiv. Så, om något går fel eller om någon tendens uppstår måste vi ändra oss, för vi måste följa med utvecklingen.”

Är det kreativt påfrestande för Tommy?

”Det handlar om att öva på att inte bli kär i något för mycket. För det kan förändras. Vi skulle kunna planera 5 år framåt, men om vi gjorde det i alltför stor detalj skulle vi bli väldigt besvikna. Men jag vet hur de kommande åren kommer att se ut och de ser ut som jag vill att de ska se ut.”

Hur som helst är många av seriens mest omtyckta handlingar och egenskaper resultatet av brainstorming, snarare än strukturerad planering. Ursprunget till idén om spinjitzu, till exempel, kom från en önskan att låta människor iscensätta stridsscenerna med seten. Minifigurer sattes fast på snurror och deras kampsport föddes. Efter det fanns det ett behov av en nedräkning i stil med ”klara, färdiga, kör”, och det var så Ninja... GO! kom till.

Och Tommys team har sett tillräckligt många framgångsrika NINJAGO utvecklingar för att vara säker på framtiden – oavsett hur den ser ut.

”Något jag har lärt mig av teamet är att man ska lita på de idéer man inte har fått än. Var lugn. Vi har varit i den här situationen tillräckligt många gånger för att veta att vi alltid kommer med bra grejer. Det förtroendet finns där nu. Den stora idén finns där ute någonstans.”

”Om det bara gick att tillämpa på allt i livet. Det är ungefär som Lebowski-filosofin ...”

(Det verkar inte finnas något bättre sätt för Tommy att avsluta samtalet, omringad av sitt museum av 80-talsreferenser, än att citera en film från 1998.)

”’The Dude abides’”