Var LEGO® FILMEN™ filmad i stop motion?

Det var frågan på allas läppar efter att ha sett filmen. Inklusive dina, med tanke på att du läser denna artikel. Och det är lätt att förstå varför många frågade sig detta eftersom regissörernas uttryckta syfte var att ”göra publiken förvirrad över vad de såg, om det faktiskt var stop motion eller datorgenererad film”, berättade produktionsdesignern Grant Freckelton för Vox 2017.

Men som med så många av livets stora frågor är svaret varken ja eller nej.

Det beror på att filmen är en hybrid. Den innehåller datorgenererad animation av riktiga LEGO® delar i en fotorealistisk stop motion-stil. (Oroa dig inte, vi behövde också läsa den där meningen två gånger.)

I den här artikeln går vi igenom vad det faktiskt betyder och delar med oss av några överraskningar längs vägen!

Regissörerna ville framför allt få filmen att se hemgjord ut – som om den vore gjord av ett barn (eller snarare ett barn med Hollywood-budget).

Som medregissören Chris Miller förklarade i Warner Bros.-dokumentären ’Creating the Bricks’ från 2015: ”idén var att ta en hemgjord LEGO klossfilm [med stop motion-teknik] och försöka göra den så filmisk som möjligt, med ljus och kameravinklar och allt du skulle använda i en spelfilm med stor budget.”

Hur lyckades de med det?

Först och främst är det värt att nämna att allt du ser i filmen är 100 % LEGO klossar. Alla städer, planeter, galaxer, fordon ... allt designades från grunden, på ett sätt som följde ”reglerna” för riktiga LEGO delar, innan de sedan digitaliserades. Med andra ord finns ingen fejkad LEGO exteriör i sikte.

Som CG-arbetsledaren Aidan Sarsfield uttryckte det: ”klosstekniken som ligger bakom filmen är rätt otrolig. När du ser ett landskap med tusentals byggnader är det verkliga LEGO byggnader som inte har fuskats fram – de är skapade med riktiga klossar.” – Creating the Bricks, 2015, Warner Bros.

I dokumentären förklarade Chris Miller att anledningen bakom detta var ”för att du ska kunna bygga allt du ser i filmen, oavsett när du pausar.” Även om det var något så komplicerat som en explosion, en våg eller lera som stänker upp på ”kameralinsen” från en förbifarande LEGO Batmobile™.

För att korrekt bygga upp dessa set kloss för kloss använde filmdesignerna ett digitalt modellprogram. Men istället för att vara något vansinnigt dyrt program du aldrig har hört talas om var huvudprogrammet faktiskt vårt egna blygsamma, digitala byggverktyg, LEGO Digital Designer, som är gratis för alla att använda!

Men medan sådana program återskapar LEGO byggandets fysik på ett korrekt sätt (till exempel genom att inte sätta ihop delar som inte passar) blir det problematiskt att enbart förlita sig på dem eftersom det eventuella resultatet kan bli något som inte är ett praktiskt LEGO bygge.

I LEGO® FILMEN 2™ ville filmskaparna till exempel ge karaktären Ultrakatty så många taggar som möjligt. Men det var bara genom att experimentera och interagera med verkliga prototyper som filmdesignerna insåg att det var omöjligt att göra modellen hållbar nog att leka med, även om det såg coolt ut med massor av taggar.

Nu kanske du undrar varför det skulle vara ett sådant stort problem ... bara karaktären såg cool ut?

Det har att göra med regissörernas mål att få varje del av filmerna att se ut att vara gjorda av ett barn. Om ett barn inte kunde hålla i modellerna skulle det påverka ... (det känns konstigt att säga det här, men) ”realismen” som de strävade efter. Och därför fick regissörerna leka med mängder av verkliga prototyper av karaktärerna innan de godkände dem. Ursäkta, sa vi leka med? Vi menade ”utvärdera”.

Överraskningsdags! Du kan se mängder av originalprototyper av karaktärer, set och fordon i livescenerna i båda filmerna!

Vidare till animeringen. Trots att filmen är datorgenererad ombads filmens animatörer (den australiska studion Animal Logic) att följa stop motion-teknikens regler så gott de kunde. Det innebar att figurerna var rätt begränsade av sin fysik: armbågar som inte gick att böja, ben som inte gick att sträcka ut och så vidare. Det finns några exempel på när man tummade på dessa regler, till exempel när en karaktär behövde ”nicka”. Men i det stora hela gäller regeln att du ska kunna pausa filmen när som helst och återskapa det som finns på skärmen även karaktärerna.

Att enbart följa reglerna för stop motion-animering är självklart inte tillräckligt för att få filmerna att kännas hemgjorda. För att uppnå det måste de även innehålla brister. Den typ av brister som skapades med en extraordinär precisionsnivå i filmerna. I ’Creating the Bricks’ pratar regissören Phil Lord om ”att lägga all sin forskning och utveckling på att skapa fingeravtryck på LEGO klossar”, och du kan se resultatet av deras enorma insatser på många av karaktärerna, särskilt på Emmets skinande plast.

Förutom detta designades karaktärerna med brister i åtanke. Till exempel skapades 1980-tals-astronauten Benny efter Chris Millers leksaksastronaut som han lekte med som barn, och som var välkänd för att ha ett designfel som fick hjälmen att spricka. (Obs – får vi säga så? Har preskriptionstiden gått ut så att vi har tillåtelse att prata om defekterna på 40 år gamla LEGO modeller? Om du läser denna mening är svaret ”ja ... jag tror det”.) Det är ett citat från filmen, för de som inte fattade.

Det finns en sista fråga som måste ställas här – med allt arbete som lades på att göra varje sak byggbar, mikroskopen och dioramorna, den oändliga forskningen som lades på felaktigheter och allt det mödosamma arbetet och produktionen som krävdes för att få filmen att likna en hemmagjord stop motion-film ... Varför inte bara göra en stop motion-film?

För att svara på detta hänvisar vi till den del av första filmen som skapades med klassisk stop motion-stil – eftertexterna. Den tre minuter långa sekvensen skapades av Stoopid Stoodios (mest känd för sitt arbete med ”Robot Chicken”) och tog tre heltidsanimatörer två månader att skapa. De otroliga sista tolv sekunderna av eftertexterna, med alla tidigare set som animeras samtidigt, krävde att VAR OCH EN av de tre animatörerna flyttade 150 LEGO delar per BILD. (!!!)

Den tid och ansträngning som skulle krävas för att använda den tekniken i en fullängdsfilm är nästan oöverskådlig. Men som tur är, bara nästan ... för det räknades ut när den första filmen var under produktion. Det skulle ha tagit 10 år och 15 miljoner LEGO delar att skapa LEGO FILMEN™ i stop motion.

Är du intresserad av att skapa din egen stop-motion-animationsvideo? Läs vår guide med alla de bästa tipsen och tricksen ...