#fff218

Skelettkillen

”Ja, jag är verkligen ett vandrande och pratande skelett.”

När Skelettkillen var ute på en bus-eller-godis-runda en mörk Halloweenkväll hamnade han plötsligt i ett land fullt av riktiga häxor, spöken och vampyrer. Han törs inte ta av sin utklädningsdräkt och avslöja att han bara är en vanlig person, utan gör sitt bästa för att låtsas att han också är ett monster och hoppas att ingen ska märka något.

Men Skelettkillen har missat att ingen har gått på det. Alla vet om att han inte är något monster (det går faktiskt inte att lura en varulvsnos), men det bryr de sig inte om. Han verkar vara en trevlig, lite konstig kille och så länge han är en god granne får han klä sig hur han vill för de andra monstren!