21000 Willis Tower

  • Produkten tillverkas inte längre

Fakta

  • Arkitekt: Skidmore, Owings & Merrill LLP
  • Byggnadstyp: Skyskrapa
  • Konstruktion: Stålram och curtain wall-fasad
  • Kostnad: 175 miljoner amerikanska dollar (1970)
  • Hissar: 104
  • Golvyta: 409 000 m2
  • Bas: 68 x 68 m
  • Höjd: 442 m
  • Plats: 233 S. Wacker Drive, Chicago, Illinois, USA
  • Material: Aluminium, betong, glas och stål
  • Typ av spira: Östra antennen 521 m, västra antennen 527 m
  • Våningar: 110
  • Byggnadsår: 1970–1974
  • Funktion: Handel: kontor, kommunikation, detaljhandel och utsikt

Historia

Willis Tower ligger i hjärtat av Chicago och är en byggnad i internationell stil som består av rektangulära moduler som arrangerats tre och tre, där varje modul har en bas som mäter 23 x 23 meter, och tillsammans skapar de nio sammansatta moduler. Willis Tower var den första byggnaden där den här konstruktionstypen med kombinerade rektangulära moduler användes. En sådan konstruktion ger stabilitet i stark vind och tillåter dessutom ytterligare påbyggnad uppåt om så önskas.

Byggnaden bärs upp av 114 stenkassuner som förankrades i berggrunden. Grunden och våningsplanen motsvarar tillsammans drygt 50 000 kubikmeter betong. 69 000 ton prefabricerade stålramssektioner med måtten 4,6 x 7,6 meter sattes på plats. Willis Tower täcks av över 16 000 bronsfärgade fönster och 113 000 kvadratmeter svart aluminiumbeklädnad.

Allteftersom byggnaden blir högre börjar lådorna bli färre vilket ger skyskrapan dess karaktäristiska indragna fasad. Det 110 våningar höga tornets geometriska form utvecklades för att tillgodose Sears, Roebuck & Companys ursprungliga utrymmeskrav.

Arkitekt

Willis Tower ritades av arkitektbyrån Skidmore, Owings & Merrill åt Sears, Roebuck & Company – världens då största detaljhandlare. Skyskrapan färdigställdes den 3 maj 1973 och är en av de mest kända byggnaderna i Chicagos skyline.

Ett revolutionerande vertikalt transportsystem bidrog till att Willis Tower nådde en höjd som aldrig tidigare hade uppnåtts. 16 dubbeldäckarhissar gick i expressfart från de första två våningsplanen till ”himmelslobbyer” på våningarna 33/34 och 66/67, där passagerarna kunde byta till enkla lokala hissar till alla andra våningsplan.